Send As SMS

Thursday, August 17, 2006

More junk from the computer


鎌倉に、
日帰りの旅。
賢明な、
大石顔が、
高くそびえる。



A pic from Kamakura taken in March 2004 and a Tanka (5-7-5-7-7 form) from my not very big Tanka collection. I've even created a word that doesn't exist in Japanese (大石顔=だいせきがん=Big stone face) =)

My flight to Shanghai - June 2005

Can't sleep, so I went through all the crap piling up in my computer.

Found this document, which I wrote on the plane(s) from Sweden to Shanghai, a little more than a year ago... Sorry, it's in Swedish...


Så var det då dags igen. Det eviga surrandet från motorerna Det raspiga ljudet av en kvinnlig röst som på perfekt business engelska annonserar ut vilken flight vi har bordat och att vi som alltid är välkomna ombord. Denna gång har en ny policy trätt i kraft. För att få ner biljettpriset på en konkurrenskraftig nivå på denna hårdnande marknad, har man tagit bort måltiderna ombord och istället kan man köpa kaffe och smörgås alternativt en kaka. Som vanligt då denna ström börjar skvala ut ur högtalarna, kopplar jag bort rösten så gott det går och tankarna far iväg på andra håll. Men det har tydligen inte lyckats helt, eftersom jag av någon anledning kommer ihåg att man kan få en kaffe till priset av 20 kr. Det smakade helt ok i alla fall.
En sista gång ser jag ut över viken genom den lilla gluggen till höger om mig. Nästa gång jag ser den vackra viken, kommer att vara om minst två år. Sist jag såg den var för två år sedan, undantaget de tre dagar i augusti då jag var tillbaka i stan. Vädret är strålande. En svensk sommar är på ingående. Ännu en svensk sommar jag går miste om. Den bästa årstiden i ett land som resten av året är så mörkt och kallt. Den sommar jag kommer att få uppleva i år kommer antagligen att bli en 40 graders tryckande hetta med luftfuktighet så hög att man inte vet om det är fukten i luften eller svett som klibbar fast kläderna vid kroppen.

Efter 50 minuter tar vi mark i Stockholm. Planet hann knappt nå marschhöjd förrän kaptenen berättade för oss att det var dags för inflygning, återigen på en engelska som skulle tåra ögonen av glädje på en brittisk moder.

Ett par timmar senare pekar nosen tillbaka söderut, mot Köpenhamn. Vi flyger praktiskt taget samma väg tillbaka men missar viken med ett par mil. I stället ser jag de två avstängda kärnreaktorerna, som nu står som två tomma skal.
Denna gång sitter jag bredvid en tjej, som kan vara i 30 årsåldern. På hennes samtal med sina kamrater som sitter på raden framför förstår jag att vi har samma destination. Förutom prat om hotell, valuta och en gammal halvhaitiansk pojkvän vars mormor använde sig av voodoo och försökte ge henne fertilitetsmedel, består stora delar av samtalet av olika schamposorter och dess effekt på lockat respektive rakt hår. Hon försöker inbegripa mig i samtalet då hennes vän börjar lösa korsord istället. Jag vill dock inte spendera mina sista minuter i svenskt luftrum med just diskussion om schampo, även om det verkar vara ett väldigt spännande samtalsämne. Jag gör därför mitt bästa för att utan att vara för otrevlig avvisa invitationerna till samtal genom att noggrannt studera molnens form utanför gluggen. Denna gång sitter jag på vänster sida av planet. Strategin verkar lyckas då hon istället plockar upp en burk med saltlakrits och en mp3-spelare. Jag kan återigen stänga in mig i mitt skal och tömma huvudet på tankar.

Regnet smattrar nu mot rutorna. Om ett par minuter är det dags för min tredje takeoff för dagen. Det är inget jag har emot, tvärtom. Det är en skön känsla att känna krafterna som trycker mig mot stolen och sekunderna senare känna sig fri som en fågel. Regnet och det tråkiga vädret gör det dessutom lättare att nu lämna Europa. Två år är en lång tid utan att träffa familj och vänner.

Planet är något mer än halvfullt. Det är ganska lugnt och skönt och jag har dessutom två säten för mig själv så att jag kan sträcka ut benen och strö mina pinaler runt mig. En stillsamhet som inte alls motsvarar den jäkt och stress som symboliserar tiomiljonersstaden som jag landar i om 9 timmar. 10 ord. 10 ord är ungefär så mycket jag kan av språket. Känner inte till speciellt mycket om landets historia och kultur. Jag klarar antagligen inte ens av att gå ut och handla frukost utan svårigheter. Helt nollställd. Dags att börja om från noll. En ny utmaning.

Den politiska situation i landet är inte vad man gärna hade önskat. På senare tid har våldsamma demonstrationer mot japaner genomförts i landet. Med tanke på min bakgrund som halvjapan kan det tänkas vara riskabelt att åka in där. Jag tror dock inte att det bör vara några bekymmer då jag nog snarare blir tagen som västerlänning. Dock är det nog oundvikligt att jag kommer att dra paralleller och jämföra med Japan i allt vad det gäller. På både gott och ont. Nåja. Tiden får utvisa vad som komma skall.

Ett större plan, En längre rutt. Det innebär att man fortfarande får mat serverat. Kyckling och tagliatelli, persika till efterrätt. Inte mycket att hurra för men mat är alltid mat. Det slinker ner.

- Ba ling ba. Hong Ciao Lu.
- Hong Ciao Lu, ba ba ba?
Jag skakar på huvudet.
- Ba ling ba.
Chauffören nickar och det bär iväg. Jag undrar om det blev rätt. Undan går det. Vi far snabbt förbi ett antal bilar, taxis, en lastbil med en yngre kille sittandes inträngd bland ett gäng däck på flaket. Det enda som kör snabbare än oss är magnettåget från flygplatsen in till stan som susar förbi i en hejdundrande fart. När första passerade trodde jag att det var ett flygplan som var på ingående och tittade ut men såg inte skymten av något. Andra gången gick det upp ett ljus då jag sekunden efter ljudet såg tåget ett antal hundra meter framför oss. En snabb rackare det där. Vore något att testa någon gång.
När vi närmar oss stan börjas det. Cyklister i mängder blandar sig med bilarna i en salig röra. Alla tutar på alla. Oj jävlar! Där gick nästan hela högersidan på taxin. Ett argt tutande löser det problemet. Vi passerar Stadion och jag skymtar IKEA på vänster sida. Ingen hänsyn till gångtrafikanterna. Bara tuta så att de hoppar undan. Fast ärligt talat. De verkar inte bry sig så mycket heller. Målet är att komma över gatan. Om det sedan är grönt eller ens ett övergångsställe spelar mindre roll.



I also found a document with my hours for December 2004 at GANT in Linköping. From Dec 1st until Dec 26th, I worked 101 hours. I wonder what my result on the December exams was? Don't remember... What I remember is that I rushed from two of the exams directly to work without having time to eat anything. Dec 26th I worked for 6 hours and then I took the train to Stockholm for a flight to Tokyo for a 3 week vacation. In Tokyo, we (me, Kuma and Johan) decided (by mail conversation and Internet booking) to go to Florida after I returned to Sweden, and 1 week after landing in Stockholm we flew via Helsinki to Florida for 2 weeks (Johan for 1 week) missing the same amount of weeks of study. but it was all worth it. It was great guys! Bienvenido y Miami!


久しぶり!ほぼ三年ぶり?二年半?

ゆかりちゃん、直人くん、はるかちゃん!久々に会えて嬉しかった!熊ちゃんと、Linkopingで留学しに来てた3人と、恵比寿のゼストでメキシカン料理を食べに行った!みんな元気そうでよかったやーん!仁くんにも途中で電話をかけてみたけど、無視されたのさぁ・・彩ちゃんもマレーシアで仕事してて恵比寿まで確かに遠かったやね。新くん、電話してみたけど、通じなかったよーん。ごめんね!

Tuesday, August 15, 2006

シガシ日本ドライブ - Part 1

The traffic on road 6 from Tokyo and north through Chiba, Ibaragi and up aint that bad actually. What gets you increasingly irritated is that there are way too many traffic lights... And that they aren't coordinated in any way. Halfway trough Chiba we decided to get on the highway. We, Aoi, Miwa, Tomas - A swedish guy from Dalarna who had just arrived in Tokyo for his first trip to Asia, whom we forced into a 6 hour drive after a 10 hour flight from London and 3 hours on bus through Tokyo, and me.
At a little past 3 am we arrived in Sendai where poor Kenta and Kana had been waiting for our arrival. Kenta after a hard days work and Kana on a "40 hour without sleeping because of studies".

In the morning we sent Kenta away to his work and Kana for her school and kept ourselves busy by driving to Mt. Zao. I've been there once, in 2003 when I came to Sendai with Haruka to visit Louise, Helene, Jin and Tubasa. (http://i01tombr.island.liu.se/SaiDai/sendai/sendai.htm) A beautiful place with a lake filled volcane some 1759 meters up. Well worth a visit! There I also saw these photo club members, who followed around during the rest of the trip.Back to Sendai in the evening for some fireworks. The ladies dressed themselves in Yukatas accordingly. Very beatiful!
We even got some ice cream served by Kenta at the restaurant he works at.And it was so popular that ALL these people were queueing to get a taste of it! After the firework we went to this excellent restaurant by choice of Kana where you can catch your own fish and get it served. これは誰がつりましたの?良く出来ましたって伝えてください!This is also where I got attacked by Zidane!

At around 4 am we got back to Kanas place to have some delicious cake she'd made for us! Me and Tomas stayed at Kentas place the first night, but with the cake waiting for us we went to Kanas place instead for this night. Aya was on her way with the bus from Tokyo and she was supposed to arrive in Sendai at around 05.30. Somehow, all 6 of us slept pretty deep at that time, and poor Aya had to wait for a very long time at the station to finally come to Kanas place with the bus. 彩ちゃん、ごめん!!She arrived and joined us in sleeping for a couple of hours more. At 12pm we got up and went to another great restaurant of Kanas choice! Sendai equals Tanabata - festival. Tanabata - festival equals... Big paper thingies hanging all over the town. And if you're not careful, you might get lost amongst them.Or even worse, get eaten by one of them!And then this is the only thing you'll see... In the end people got to agressive around here, so we decided that it was better to continue on northward, just to face american soldiers in Aomori, feel the absence of ghosts in Osorezan (Mountain of fear), getting paparazzied at a ramen restaurant in Hakodate and much much more. Part 2 will be uploaded later!

Oh, I've been to Sendai twice now. During these two visits I've been to Matsushima zero times. Crap! And Matsushima is on of Japans "Sankei" - The three most beautiful places in Japan. I've been to Miyajima outside Hiroshima a couple of times and then there is this bridge something in Kyoto which I can't recall the name of, that are the other two Sankeis. Close but not close enough... Anyway, I want to take a bike ride up north again so maybe I'll drop by Sendai again to visit Kenta, Kana and Matsushima!

Revised: Amanohashidate (天橋立) is the name of Kei number 2 in Kyoto.

We lost Tomas somewhere around Sendai. Rumors says he journeyed on to Okinawa. Instead we traded in Aya to take his place!

Kana, Kenta, thanks a lot for your hospitality! Whenever you come to Tokyo...!

シガシ日本ドライブ

Leg 1:
Tokyo, Friday evening 9pm. - Sendai, Saturday morning 03.30am.

Sendai, Saturday 10 am. - Mt. Zao - Sendai, Saturday 5pm.

Leg 2:
Sendai, Sunday 2 pm - Mutsu (Aomori pref.), Monday 1 am.

Mutsu Monday 7 am - Osorezan (Aomori) - Ooma (Aomori northernmost point of Honshu), Monday 1 pm - Hakodate (Hokkaido) 3pm.

Hakodate, Monday 9 pm - Aomori city, Tuesday 0 am - Hirosaki city (Aomori pref.) Tuesday 2am)

Hirosaki, Tuesday 10 am. - Lake Towada (Aomori/Akita pref.) Tuesday 2pm. - Nezugaseki (Yamagata pref.) Tuesday 22 pm.

Leg 3:
Nezugaseki Tuesday 22 pm - Tokyo, Wednesday 3 am.

Monday, August 14, 2006

Nessie in Lake Towada

On demand from Aki!

Thanks to our superb photographer Miwa who shot quickly enough to catch these unique photos!


Sunday, August 13, 2006

Zidane in Sendai

Just a fragment of the Tohoku-Hokkaido drive, but I'll give you this for a starter.

In a great restaurant in Sendai (great choice Kana-chan!) I got head butted by this *terrifying* Yukata-clad creature! Red card!!!